Bebisen är här!

Nu har Ida tjatat på mig att jag ska skriva om att bebisen har anlänt. Kanske dags då det var nästan en månad sen. Jag skyller på att det är svårt att få tid när man är nybliven mamma – försöker mest få i mig mat och gå på toaletten medan hon sover. Ungefär vad man hinner med.

Hur var nu den här förlossningen då? Jo, efter att ha gått över två lååånga veckor så fick vi äntligen tid för igångsättning. Bebisen i magen hade tydligen bestämt att det var skönast på insidan.

Söndagen den 20:e november åkte vi in till Östra för nu skulle det bli bebis. Där fick vi ett mysigt rum och en väldigt trevlig barnmorska som skulle ta hand om oss. Efter lite undersökningar så bestämde de att jag skulle få en sorts ballong insatt som skulle hjälpa till att sätta igång allt. Efter att den var insatt var det bara att avvakta och vänta på att den skulle ramla ut. Efter några timmar när jag skulle gå på toaletten så rann det vatten och jag förstod att den där ballongen nu hade släppt. Hade även nu börjat känna lite små värkar. Nästa steg i igångsättningen vad att få ett dropp som skulle sätta igång värkarna. I början kändes det inte så mycket. Värkarna var helt ok – i alla fall om jag fick andas lite lustgas (älskade lustgasen). Till slut blev dock värkarna outhärdliga. Kanske lite tidigare än jag tänkt mig, men om jag skulle få ryggmärgsbedövningen så var jag tvungen att kunna sitta stilla – och i detta läget så darrade jag enormt av min värkar. Så in kom läkare och satte in bedövningen i ryggen, vilket inte kändes alls – jag som hade varit lite orolig att det skulle göra ont! När bedövningen väl hade börjat verka kände jag ingeting, alla värkar var nästan som bortblåsta. I alla fall så gjorde de inte ont. Nu gick ett antal timmar utan någon speciell smärta och vi kunde vila lite innan nästa ansats.

Men efter att tiden gick och det droppet höjdes med styrka så började de onda värkarna komma tillbaka. Efter ett antal timmar, ja nästan 24 timmar, så hade jag nu öppnat mig 9 cm, vilket betydde att jag kunde börja krysta lite. Det är nu allt vänder från att gå ganska smidigt till att inte alls gå något bra. Den där sista centimetern ville inte öppna sig hur mycket jag än krystade och klämde och trots att dosen på droppet var den högsta. Jag började tappa tålamodet och kände att jag inte orkade mer. Dessutom hade läkaren hintat om att de kanske behövde sätta in en sugklocka, vilket skrämde mig enormt. Men efter att två olika läkare varit inne och “rotat” och kontrollerat mig så kom de fram till att det inte gick sätta en sugklocka och att det fick bli ett snitt. Så lättad och glad jag blev.

Nu gick allt snabbt. Fick en spruta för att stanna upp mina värkar, flyttades snabbt till en operationssal och blev förberedd i farten. Väl inne i operationssalen kändes det som det var minst tio personer där. Allt var lite förvirrande och eftersom bedövningen inte ville sätta sig ordentligt på ena sidan av kroppen så de fick sätta om denna. Detta gjorde att jag var nästan dubbelbedövad i alla fall på ena sidan. Sen går allt så fort. Jag ligger där med armarna utsträckta i ett kors och känner att det rycker i höfterna och där kom det skriket 🙂 Helt overkligt och väldigt känslosamt! Försöker följa ljudet av bebisen. Ser min man springa lite fram och tillbaka till ett skötbord. Och där ser jag det lilla livet – en hårig liten kalufs och naken kropp. Så mycket känslor. Ligger där och darrar och gråter. Sen hör jag mannen säga att det är en flicka 🙂 Och efter lite kontroll av vår flicka så får jag äntligen möta henne ansikte mot ansikte. Så underbart.

Nu när hon väl var ute så blev jag ihopsydd, vilket nog kan vara den längsta timmen i mitt liv. Låg och darrade och mådde riktigt skit och vår flicka fick gå iväg med mannen. Väl ihopsydd blev jag ivägrullad till ett rum, “uppvaket”, där jag skulle vara tills jag kunde lyfta mina ben igen och bedövningen började släppa. Usch så läskigt att vara bedövad sådär – trodde aldrig att jag skulle få tillbaka känseln igen. Tur är det väl att nu fick jag äntligen träffa min dotter och min man igen. De kom upp till mig och jag fick äntligen lägga henne till bröstet. Vår lilla flicka tog direkt bröstet och jag kunde amma. Så underbart. Nu kunde jag äntligen slappna av och efter några timmar kunde vi åka ner till BB för lite sömn.

Ungefär sådär gick det till när vår underbara lilla dotter Daphne kom till världen. Nu har ett helt nytt kapitel börjat i våra liv och vi kämpar för att vänja oss och att få rutiner på vardagen.

//Emma
img_9178

Emma

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *