Pulp
Ända sen vi hörde det viskas på Internet om att Pulp skulle på återvändsturné hoppade vi högt i smyg. Som popflickor på 90-talet var Pulp en av de stora favoritbanden för oss båda. Förväntningarna på Pulps konsert var sedermera enorma för oss. När en gladlynt Jarvis dök upp på scenen i lördags var det som tiden stått lite still. Jarvis var på bästa humör och delade ut godis, läste dikter och trivia om sverige och om dagens datum. Men framför allt levererades hits efter hits och även om konserten inte satte igång på riktigt förren under Disco 2000 och att det var en dipp precis innan avslutningen med Common People så nöjt vi varje sekund.

Kayne West
Inledningen var på många sätt bra med en grym version av Dark Fantasy. Men sen kommer Kayne Wests ego och autotuneapparaten in och på många sätt förstör. Låtarna blir 3 gånger långa och Kayne hoppar runt själv på scenen som det stora ego han är. Vi gick efter 40 minuter.

Aloe Blacc och Dante
Vi dök upp i bra tid på Trädgården för att avsluta Way Out West med ett par skönt souldoftande akter. Men på något sätt la våra kroppar av. Vi somnade i en fåtölj och bestämde oss tillslut för att cykla hem och avsluta Way Out West.

Andra akter vi såg lite av under Lördagen var bland annat Säkert som drog en riktigt stor publik med sin vackra pop på norrländska. Wiz Khalifa levererade från Azaleascenen på Lördagen.

Santigold
Efter ha tittat och lyssnat på Fleet Foxes tills vi nästan somnade…så begav vi oss för att se Santigold istället. Vilket visade sig vara ett helt rätt beslut, inne i Linnétältet svängde det rejält. Förresten varför har hon bytt ut O:et mot ett I ?? Snygg scenshow med dansare och klädbyte. Tror vi fick lyssna på de flesta låtarna från första skivan som vi diggar Creator, L.E.S. Artistes. Älskar när man spontangår och tittar på något man inte planerat och det blir så lyckat.

Prince
MAGISKT!! Svårt att beskriva med ord hur bra Prince var då han äntligen dök upp på flamingoscenen på fredagen. Detta musikaliska geni brädade alla förväntningar och spelade på våra känslor. När Purple Rain drog igång exploderade området och konfetti färgade himlen lila. Efter konserten fortsatte de vilda spekulationerna om Prince eventuella efter-gig som visade sig bara vara ett rykte blott. Tre timmar med denna funk-herre var väl värt värdet för hela festivalbiljetten.

Zola Jesus
Efter några geografiska misstag (kanske så att vi cyklade till fel lokal och var förvirrade i någon timme innan vi upptäckte vårt misstag) hamnade vi på Storan för att se Zola Jesus eller Nika Roza Danilova som denna rysk/amerkianska heter. Att Nika är klassiskt skolad hörs på hennes sångteknik som pendlar mellan falsett och lite högre falsett. Men hennes röst gifter sig till den gothiska synthbaserade musiken och skapar en mystik och stämning som passade till lördagens första timmar. Barfota och i kort svart klänning tog Zola Jesus över scenen på Storan med dramatiska poser i nattsvart ljus.

Andra band vi spanade in under kvällen var en tänd Thåström som avslutade med en vacker version av Die Mauer. Brittiska Wu Luf såg vi av misstag (se text om Zola Jesus) men överraskade med att vara rätt lysande. Robyn gjorde gjorde sin grej lite sämre än vanligt.

I besvikelsens tecken över chansen att se James Blake var minimal drog vi till Världskulturmusseet för att lyssna på brittisk klubbmusik och dansa oss in i festivalmode. Två akter såg vi innan vi slog igen för dagen. D/R/U/G/S och Koreless.

D/R/U/G/S består av Callum Wright en 22årig ung herre som snabbt blivit ett namn på housescenen i Storbritannien med fantastiska remixar i bagaget. Torsdagens spelning bjöd på spretiga electroniska beats med eurofrisk känsla. Att Callum spelat i punkband tidigare hörs på ett sätt i musiken då det finns någon kaxig attityd i det han gör men med en soft ton. Dansgolvet på världskulturmuseet fylldes snabbt upp när D/R/U/G/S gick på och i skenet av ljusprojiceringar.

Koreless var en akt vi båda var intresserade att se utan att veta mycket om innan festivalen startade. Vi fall för Koreless, det vill säga Lewis Roberts, vackra bombastiska dubstep. Igår fick vi uppleva elektroniska tongångar där även tystnaden får plats. Koreless skapade en atmosfärisk känsla med musiken som passade perfekt som soundtrack för vår första kväll på Way Out West.

Detta är första gången vi provar att videoblogga så ursäkta för tekniska missöden och nervösa Fashion Nerds. För svammel och dåligt ljus.

Fashion Nerds TV- Inför Way Out West from Fashion Nerds on Vimeo.

Hoppas att de kör kö-koll på twitter igen för klubbarna för det var ett grymt bra initiativ! Sen är det lite upp till bevis om det kommer funka bättre med klubbspelningarna i år. Vi håller tummarna.

Lite James Blake på detta då…