Ida är gravid

För de som följer mig på olika sociala medier så är det ingen nyhet att jag är på smällen, jag är gravid, har en bulle i ugnen. Precis idag går jag in i vecka 30 och egentligen hade jag väl tänkt att skriva om min graviditet mycket tidigare. Men med en uppkommande flytt, mycket att göra på jobbet så har tiden runnit iväg. Men här kommer några ord om min graviditet.

Jag hade rätt länge inte varit den som känt mig stressad eller haft någon biologisk klocka tickandes men när jag nådde några år över 30 så kom ändå lusten att skaffa barn. Jacob, min sambo, träffade jag för lite mer än fyra år sen och rätt tidigt i vår relation ville jag försäkra mig att han ville ha barn. Jag var 34 år när vi träffades och han 29. Jag kände att jag inte blev yngre och ska jag satsa på ett förhållande så vill jag att min partner också vill ha barn inom en rimlig framtid. Jag var 37 år när jag blev gravid och kommer vara 38 när jag får vårt barn. I augusti är det planerat att vår lille kille ska komma.

Redan tidigt i höstas blev jag gravid men tyvärr drabbades jag av utomkvedhavandeskap vilket innebar att graviditeten satte sig i min äggledare istället för livmodern. Det resulterade i en operation. Tänkte jag skulle prata lite mer om detta i ett eget inlägg. Efter utomkvedhavandeskapet så behövde vi vänta några månader innan vi fick prova att bli gravida igen och denna gången blev vi gravida direkt på första försöket och den 6 december plussade jag på stickan. Förvånad och väldigt glad

Första tiden som gravid var rätt lugn och härlig för mig. Fanns en oro för att det skulle gå fel igen. Men ett tidigt ultraljud gjorde oss alla lugna. Jag mådde bra blev inte speciellt illamående och kroppen började långsamt växa. I Januari åkte jag skidor i alperna utan problem men kanske lite tröttare än jag är som icke-gravid. När jag gick in i vecka 20 och vi var på vårt rutinultraljud och allt så fint ut så avslöjade jag min bulle i ugnen på Instagram och Facebook. Familj och vänner hade självklart fått reda på långt innan.

I början tyckte jag nästan bara att mina bröst blev större och större och jag längtade efter en rejäl bula på magen. Men efter vecka 20 så började även magen växa och bli synlig. Jag fick järnbrist rätt tidigt vilket jag hade räknat med då jag är vegetarian och har haft järnbrist tidigare i livet. Som gravid får nästan alla sämre järnvärde. Jag behöver dock äta järntabletter för hålla nivån. Järntabletterna fuckar upp min mage lite och det är väl en av de enda “gravidkrämpor” jag har/haft.

Att klä sig blir allt lite svårare. Under första och andra trimestern fungerade det fint med de flesta av mina vanliga kläder. Men när jag nu gått in i trimester tre och den sista delen av graviditeten börjar det bli svårt att klä sig. Brösten har redan växt sig igenom halva alfabetet i kupstorlekar så bh:ar är ett problem. Trikå och resår är räddningen. Jag har köpt ett par byxor i någon större storlek än min vanliga och de ihop med stora skjortor och sköna toppar så kan jag klä mig så jag känner mig fin.

Idag gick jag in i vecka 30 och nu börjar det bli på allvar. Jag tänker på förlossningen och hur jag vill ha den. Jag vill föda vaginalt om det går (mina syskon har fött med kejsarsnitt). Jag överväger olika typer av bedövning (vill nog ha allt som går). Oroar mig över att spricka. Men jag är rätt lugn ändå. Jag förvånar mig själv med det lugn jag har över att föda barn. Men jag antar rädslan kan komma senare. Inför förlossningen har jag köpt boken Föda utan rädsla av Susanna Heli. Där får man goda råd kring hur man tacklar sin rädsla och tips på tekniker som gör förlossningen smidigare. Hittills känns den som en fantastisk bok.

Förutom förlossningen så talar jag och Jacob mycket kring barnuppfostran. Hur vill vi forma vårt barn. Vi talar olika tekniker kring lärande och uppfostran. Vi pratar mycket om hur viktigt det är för oss som ska ha en kille att det nu är vår plikt att uppfostra en kille med sunda och jämställda värderingar.

Vi pratar om att läsa tidigt för barnet. Att skapa ett barn som är nyfiket och vill lära sig mer. Att vill att det inte ska skrikas och bebispratas för mycket.

Att vi vill undvika för mycket leksaker. Att undvika plastleksaker så mycket det går. Att det blir både dockor och bilar. Att inte lägga några könsvärderingar i prylar eller sätt att vara. Men samtidigt känns det så lätt att ha en strategi så här innan barnet inte ens är här….

2 Comments

  1. Kul att läsa och att du vågar och vill vara så öppen med dina funderingar kring graviditeten. För mig som kille är det lätt att hamna utanför när det diskuteras graviditeter/förlossning. Även om jag inte kan sätta mig in alls i hur det känns så tycker jag så minns man ju så mycket ifrån den perioden i livet trots att det var snart 10 år sedan sist. Men alla intryck var så stora och starka, speciellt från första barnet.

    Till Jacob har jag egentligen bara två tips. Var bara lugn, lyssna på Ida och lyssna på barnmorskorna så går det bra. Att klocka sekunderna när värkarna är som värst hjälpte oss. De är lätta att förutse när de kommer och hur länge de varar eftersom de går i en cykel. Det hjälpte Lisa väldigt mycket att jag sade till när halva tiden av värken gått. Sen när den var över, hur lång tid det var kvar till nästa, osv. så hon passade på att vila ut ordentligt emellanåt. Men där är nog alla olika, så man får ta det som det kommer.

    Hälsa Jacob så gott och lycka till!

  2. En fantastisk resa med första barnet! Och hur ont det än gör så försökte jag tänka att det är en naturlig smärta… det hjälpte! Lycka till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *