Way Out West- fredag

Fleet Foxes
För andra gången besöker herrarna i Fleet Foxes Göteborg och Way Out West. Än en gång imponerar de med vacker stämsång och stämningsfull musik. De är tajta men tappar vår uppmärksamhet flera gånger då det övergår till att bli utdraget och tråkigt. Denna typ av musik hör mer hemma i en mer intimare mörk lokal än en smutsig gräsplätt i slottsskogen.

Santigold
Efter ha tittat och lyssnat på Fleet Foxes tills vi nästan somnade…så begav vi oss för att se Santigold istället. Vilket visade sig vara ett helt rätt beslut, inne i Linnétältet svängde det rejält. Förresten varför har hon bytt ut O:et mot ett I ?? Snygg scenshow med dansare och klädbyte. Tror vi fick lyssna på de flesta låtarna från första skivan som vi diggar Creator, L.E.S. Artistes. Älskar när man spontangår och tittar på något man inte planerat och det blir så lyckat.

Prince
MAGISKT!! Svårt att beskriva med ord hur bra Prince var då han äntligen dök upp på flamingoscenen på fredagen. Detta musikaliska geni brädade alla förväntningar och spelade på våra känslor. När Purple Rain drog igång exploderade området och konfetti färgade himlen lila. Efter konserten fortsatte de vilda spekulationerna om Prince eventuella efter-gig som visade sig bara vara ett rykte blott. Tre timmar med denna funk-herre var väl värt värdet för hela festivalbiljetten.

Zola Jesus
Efter några geografiska misstag (kanske så att vi cyklade till fel lokal och var förvirrade i någon timme innan vi upptäckte vårt misstag) hamnade vi på Storan för att se Zola Jesus eller Nika Roza Danilova som denna rysk/amerkianska heter. Att Nika är klassiskt skolad hörs på hennes sångteknik som pendlar mellan falsett och lite högre falsett. Men hennes röst gifter sig till den gothiska synthbaserade musiken och skapar en mystik och stämning som passade till lördagens första timmar. Barfota och i kort svart klänning tog Zola Jesus över scenen på Storan med dramatiska poser i nattsvart ljus.

Andra band vi spanade in under kvällen var en tänd Thåström som avslutade med en vacker version av Die Mauer. Brittiska Wu Luf såg vi av misstag (se text om Zola Jesus) men överraskade med att vara rätt lysande. Robyn gjorde gjorde sin grej lite sämre än vanligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>