Nu är festivalen över och vi tänker på alla band vi såg och alla band vi missade. Vi tänker på ljusshower, falsksång och dans. På trummor och beats och på ljud och oljud. När vi summerar vilka band vi såg främst på festivalen så blir denna lista något mindre än vi trott. Klubbspelningar blev det som vanligt inget av mer än på torsdagen som inleddes i kö i regnet utanför Park Lane. Men väl inne fick vi höra Caribou.

Vad vi såg:
Caribou- Svetten låg som en dimma när beatsen från Carbiou drog igång. Riktig bra start på festivalen.
Beach House- Snyggt och vackert men en smula trist.
Paul Weller- Han spelade en Style Concil låt, Shout to the top, och det var behållningen. Annars gubbigt.
Wu-Tang Clan- Tydligen inte många orginalmedlemar kvar men det lät väl ok tycker vi som inte har koll på Hip-Hop.
LCD soundsystem- Riktigt bra sväng på ljussystemet trots att ljudet var lite skakigt i början.
MIA- Hårt, coolt och fantastiskt. MIA lever upp till coolast i stan.
Girls- Fint, trevligt och perfekt att stå i solen att lyssna till.
Håkan Hellström- Alla var där. Behöver vi säga mer. Några grät, många sjöng med.
Broken Bells- Emma var där. Ida drack vin. Lät tydligen väldans bra.
Chemical Brothers- Ljus och ljus som fick oss att vilja dansa
La Roux- Rödhettan fick hela tältet att dansa loss i 40 minuter.
(sen såg vi lite av en hel drös med band men de räknar vi inte med, vettiga recensioner kan ni läsa på andra ställen förresten. Det finns massor fina människor som är bättre på det än oss, dock ej Aftonbladet)

Girlssångaren hade ny frisyr.

Håkan hade sin gamla kostym.

La Roux hade schyssta kläder och massor av rött ljus.